Är lite irriterad just nu faktiskt..
Om man har hjälpt någon precis hela dagen med olika ting och om man själv har blivit lovad hjälp med faktiskt en väldigt viktig sak, iaf för mig! Så tycker iaf jag att man kan anstänga sig lite grann, och inte lägga ner all tid på ett spel.
Och med hjälp så ANTOG jag att man sitter tillsammans och löser det som ska lösas. Det blev helt fel ikväll iaf och jag fick nog.. hela den här veckan har jag varit sååå nära botten och ikväll bröts allt ut.
Ska det vara så lite begärt att man ska få liite hjälp med något som kan förändra ens framtid?? Åh, jag är så irriterad att jag är vansinnigt lugn!! Och det är ganska ovanligt för att vara mig. Oftast annars när jag blir arg/sur/irriterad så är det som om jag exploderar, jag går från att vara den snälla söta till att vara den hemskaste häxan som finns.. haha, och så har det nog alltid varit, enda sen jag var liten.
Men just nu är jag SÅÅ hemskt irriterad att det knappt känns, hmm underligt.
Ajja, igår var Tristans födelsedag. Och vi var nere hos han och Karin och åt tårta och drack lite kaffe, det var jätte trevligt.
Fick träffa en sån underbart söt liten valp, en liten aussie! Gud så söt hon var, blev alleldes kär.
Längtar tills man själv ska skaffa sig en liten plutt, jag är ju fortafarande såld på king charles! Och troligast ändrar jag mig inte. Enda sen jag för första gången träffade en sån hund har jag velat ha en.
Det var hur som helt när jag var liten, ungefär 6 år kanske? Och våra grannar på rödingsstigen hade 2 KC. Som jag alltid ville vara och leka med och kramas med.
Och vi själva hade våran Golden, Jaffa och en liten kanin, Kurre.
Men så en morgon står Jim i köket och kollar ut och säger "Men, är inte det där Kurre?" Och jag tittar ut och börjar stor skrika och gråta! Kommer ihåg att jag låg i sängen med mamma och kunde aldrig sluta gråta, tårarna rann som floder nerför kinderna.. ursch vad hemskt det var.
Kurre låg död på gräsmattan helt utsträckt.
En av våra grannars hund hade kommit på natten och bitit ihjäl han. URSCH! Hundjäkel.
Han hade lyckats öppna buren till Kurre.
Hur som helst så fick jag 300 kr av mannen som ägde hunden och han mådde jätte dåligt, stackarn.
Och det var då jag, mamma och pappa for till överkalix och hämtade lilla Moa.
Gud så knäppt, att man ÄN kan komma ihåg hur man kände sig som 6åring? 14 år tidigare alltså.. Kommer så väl ihåg hur det kändes när jag såg min lilla kurre ligga där, ursch.
Och nu måste jag ju tilläga för er som kanske inte känner mig att jag alltid har varit en otroligt galen djurvän! Så att Kurre dog var nog det värsta som kunde hända mig, då iaf!
Eller, det kan ju alltid hända värre saker men ett barn har ju inte rikigt likadana tankar kring döden som vuxna, det var nog inte nåt som man tänkte på så VÄRST mkt då tror jag.
Fast nå förekom det ju men inte på samma sätt som nu.
Haha, fast nu när jag tänker efter medans jag skriver så kom jag på en sak jag var livrädd för när jag var liten!!
Och det var att pappa skulle gå på lina utan någon sele fastspänd i sig och sedan ramla ner och ja.. ni vet.
Varför i herrans namn var jag så rädd för det?? Jag borde ju ha varit rädd att han skulle ramla ner för kanske en stege eller något hus, eftersom han är snickare.
Men nä, just den där jäkla linan (som han aldrig någonsin ens gått på) var jag livrädd för, hah, sjukt.
Men alla barn har väl lite underliga fantasier åkandes i huvudet.
På tal om saker som hänt förr.
Fick tag i en ceasars palace singel hemma hos Ante och Tommy idag. Satte på den nu när jag kom hem för ett tag sedan, första låten var fun&games.
Kom inte på vilken det var när jag läste det på baksidan men visste att jag lyssnade på den förut när jag var som tokigast i dom.
Och när jag slog på låten fick jag världens deja vu.
Det kändes lite konstigt faktiskt.. kom ihåg hur mkt jag faktiskt lyssande på just den låten och en massa gamla saker kom tillbaka, jag kunde ju faktiskt inte göra annat än att fälla en liten tår. Hah, men det var mest en glädje tår tror jag.
Jag fic mig iaf en liten tankeställare, saker har ju faktiskt gått sig ganska bra.
Verkligen om man jämför med vad jag då trodde jag hade framför mig.
Men livet som 15 år är inte lätt för någon tror jag, alla har nog sin lilla 15 års kris.
Min bestod av som sagt ceasars palace och broder daniel, haha. Och svart hår, svart smink och stjärnor under ögonen.
Herregud, det är allt från vad jag är nu!
Är glad att jag inte fortsatte på det spåret faktiskt.
Jaja, jag borde kanske börja dra mig neråt nu.
Ska ha prov imorgon i hörförståelse, fast det är först kl 13 så jag behöver inte precis oroa mig för att försova mig. :)
Men tänkte ta en rök och kasnke en kopp te innan jag sommnar.
Godnatt allihopa! Sovgott.
Kramar Emelie