Sist jag träffade Gerd, mammas moster och Mariannes mamma, var på Jims begravning.
Hon dog igår/inatt.
Tänk att först när någon dör så bryr man sig.. NU ångrar jag att jag inte kände henne bättre, eftersom att jag aldrig kände min mormor och Gerd var ju ändå min mormos syster, hade varit roligt att ha någon slags "mormor/framor" i ens liv, nån som bakar bullar åt en och stickar sockor :)
Men hur som helst, helt sjukt att man ska komma på sånt först när personen dör! Varför är det så? Exakt så här sa jag när Jim dog oxå, och jag har inte blivit ett dugg bättre på att ta vara på dom jag har! Jag måste verkligen skärpa mig när det gäller de, så man slipper ångra att man inte gjorde si och så.
Kan inte förstå hur det kan vara att förlora någon man älskar SÅ mkt, har haft sån himla tur med det. Jag har aldrig förlorat någon väldigt nära, visst att jag har förlorat människor jag älskat men inte just inom familjen.
Först mister Marianne sin man, sen sin son och nu hennes mamma.. Fy, har svårt att förstå hur man lyckas leva vidare.
Och varför är det alltid samma personer som råkar illa ut? Eller, det är det ju egentligen kanske inte men det känns ändå som det.
I min omkrets har det alltid varit i princip samma familjer/personer som förlorat någon gång på gång, känns det iaf som.
Nä, jag är otroligt lyckligt lottad som inte har fått uppleva något sånt, nog för att den dagen ALLTID kommer men jag vill verkligen inte att den ska göra det.
Mår dåligt av bara tanken..
Men hur som helst, jag brukar alltid tänka att "
allt har en mening", och det tror jag oxå. På något sätt har det det och i slutändan kommer allting alltid att bli bra!
Det finns ju ingen som vet vad som händer när man har dött, men jag vill väldigt gärna tro att man återförenas med alla man älskat och kan fortsätta "leva" någon annanstans.
Jo, det tror jag faktiskt att man gör! :)
Vill inte tänka att allt bara blir svart och att det är HELT slut, men det tror jag verkligen ändå inte att det är. Tror att man kommer någonstans, men inte säker på vart!
Men men, nån gång får man väl reda på det!
Ajja, idag kom min efterlängtade present av Andreas :) Det var första säsongen av "Gossip Girl" :D:D Vad glad jag blev! Är alltid kul att få något som man verkligen tycker om! :) Fast det är ju även roligt att få något man kanske inte skulle köpt själv oxå, just för att man aldrig skulle ha köpt de :)
Japp, men nu har jag en till sak jag kan sysselsätta mig med på kvällarna, jag får varva mellan Twilight boken och Gossip girl :)
Har totalt fasnat i boken! Även fast att jag redan sett filmen 2 gånger, men den är verkligen såååå hiimla bra!!! :)
Ser fram emot kvällen, men nu ska jag ringa Amanda och Evelina, vi ska gå ner på gymmet och sola oss lite bruna!
Ha det bra!

Puss & Kram